fredag 23 november 2007

ni talar, men finns ni?

*
*



saknar djupet i rösterna
som om det fanns något i era tankar, utanför tunnelbanan
språngmarscherna till nästa uppehåll



”har du något på gång?”
”visst, det är jättemycket som händer”


(hela tiden?)



men finns du?
det är inte bara dialekten som förvirrar mig, den
har varit min egen en gång, nej
det är hur ni inte finns
i era ord



men, så trevliga ni kan låta
mitt i er egen bubbla
av
?
något



jag inte förstår
*
*
*
*

5 kommentarer:

Anonym sa...

hej Cathy
är det så att vi förändras hela tiden , skulle vilja peta hål på den där bubblan där vi lagt så många dolda .. ja i oss själva ..

tack bra som vanligt ..

HOB - håller på att bygga upp en egen sida , om jag klarar utav det är inget vidare på datorer ..

Anonym sa...

den här texten känns lite ovanligt för att vara cathy, ovanligt lysande, gillar formen här

Anonym sa...

Jag känner igen det där, att "inte finnas i sina ord". Vi är så bra på att fylla vår tid med så mycket som är för stunden, trots att vi inte är i stunden nu, utan redan framme i kommande distraktion. Ja, din dikt blåser igång mina tankar. Fint tilltal i dikten.
/Göran P R

Cathys Poesi sa...

HOB: säg till mig när du har en länk så jag kan kika!

Lili: du är bästigast, som vanligt:-)

Göran: Ja, vi är duktiga på så mycket dumt...:-)

Tack alla!!

Anonym sa...

storstadsmänniska? Är det likadant överallt?...och det tycks bli värre...eller är det min egen bubbla?

( lyxigt att få komma in i ditt eget rum)
Lilian